Vi kan ibland lättare förstå företeelser och processer om vi föreställer oss dem i bilder och liknelser. Jag ber dig därför föreställa dig att du är som en frukt, t.ex. en persika, med ett skal, fruktkött och innerst en kärna. Skalet är det som brukar kallas medvetande men som jag föredrar att kalla din yttre del. Fruktköttet innanför är det som traditionellt kallas det omedvetna eller undermedvetna, det jag kallar din inre del. I centrum finns det du kan uppleva som ditt allra innersta, din kärna.
Då du lär dig att gå in i hypnotiska tillstånd är det som om du gör en inre resa som går från skalet, periferin, allt längre in i dig själv. Det som karaktäriserar förändrade medvetandetillstånd som t.ex. hypnos är att vi upplever något som kan kallas ett vidgat medvetande.
Den första viktiga kompetensen du behöver utveckla för att anträda den här resan är att observera. Det låter enkelt men kan vara krävande att genomföra i praktiken. I vår västerländska kultur är vi i högre grad inriktade på att göra, att handla, än att betrakta. Även observerandet är i sig en handling för det är på intet sätt ett passivt förhållningssätt. Men för att förstå vad det är som sker då vi går in i hypnotiska tillstånd skiljer vi på observatören och operatören. Operatör är någon som handlar, agerar med hjälp av redskap, instrument eller verktyg. Observatör är den som på avstånd betraktar vad som sker.
Observationsträningen är kungsvägen in till vårt inre och utgör första steget på den inre resan från periferi till kärna. Då vi i egenskap av observatörer lär oss att ”låta det som händer hända” och bara betrakta alla de tankar, känslor, föreställningar och fysiska reaktioner som spontant infinner sig utan att ingripa, påverka eller engagera oss på något sätt överlåter vi åt vår inre del att vara operatör. I och med att vi genom observationsträningen lyckas inta allt fler observerande positioner gentemot alltmer av det som händer och finns runt oss både inne i och utanför kroppen delegerar vi alltså till vår inre del att i allt högre grad styra över våra beteenden.
När jag arbetar med hypnos uppmanar jag inte mina klienter att bete sig på något speciellt sätt. Jag ber dig inte att sluta ögonen eller fixera en bestämd punkt, inte heller att slappna av eller tänka på hur du andas. Jag ber dig bara observera det som händer spontant. Det är när du upplever att du låter de olika delarna av kroppen göra precis som de själva vill som du kommer in i hypnotiska tillstånd.
Du lär dig ett speciellt förhållningssätt till det du upplever. Samma förhållningssätt som till kroppen har du t.ex. till dina tankar. Du förnekar inte deras existens men du tar inte heller tag i dem, spinner inte vidare på dem. Du koncentrerar dig på att observera allt som dyker upp av tankar, känslor, föreställningar, fysiska reaktioner.
Så länge du fortfarande befinner dig i ett lätt hypnotiskt tillstånd kan du välja vad du vill koncentrera dig på. Men ditt observerande förhållningssätt leder dig djupare in i hypnos och förr eller senare når du en gräns. Går du över den upplever du inte längre att du väljer vad du koncentrerar dig på. I stället upplever du att det är något eller någon som inte är du som tagit över och bestämmer för din räkning. Men även om du i början kan uppleva det så är det ingenting utanför dig som tagit över. Du har bara överlåtit åt din inre del att vara operatör och att avgöra vad du behöver vara koncentrerad på för att du ska kunna må och fungera så bra som möjligt.
En vanlig uppfattning är att det är vår yttre del som är operatören, men i själva verket är det så att det är vår inre del som alltid opererar mest. Det är den som ser till att vi kan tänka, känna och agera spontant. Den genererar alla våra automatiserade beteenden vilka är de flesta. Även i vanliga vakna medvetandetillstånd är det så, men i hypnos är det så i ännu högre grad.
Hypnosdjupet avgörs av hur aktiva den yttre och inre delen är i egenkap av observatör respektive operatör. Ju mer aktiv den inre delen är i egenskap av operatör och den yttre i egenskap av observatör desto djupare kommer vi in i hypnotiska tillstånd, d.v.s. in i oss själva.
Då din yttre del intar observatörens perspektiv resulterar det i att din inre del ser till att du i varje ögonblick fångas av och koncentrerar dig på det som är viktigast för dig just då. Man kan säga att du genom observationsträningen aktiverar de styrmekanismer som gör att du hamnar rätt. Den inre delen fungerar som en målsökare, förprogrammerad för att söka upp det mål du behöver fokusera på just där och då mer än något annat för att du ska kunna må och fungera så bra som möjligt. Det innebär bl.a. att den inre delen sorterar bort de tankar, känslor, föreställningar och fysiska beteenden den anser onödiga samtidigt som det viktiga lyfts fram. Det är som att vaska guld. Först ser du bara en brungrå sörja. Men efterhand som du gjort dig av med den kommer det till slut fram gula skimrande klimpar – guld.
När du lär dig att på detta sätt koppla bort onödiga tankar m.m. kommer du in i hypnotiska tillstånd som du upplever som mycket positiva.
Du behöver alltså inte göra något försök att bli av med negativa tankar. Det fixar din inre del då du i tillräckligt hög grad är observatör. Det enda du behöver tänka på och påminna dig om är att vara observatör.
Då du genom observationsträningen rensat bort tillräckligt många av de onödiga tankarna, vilket ibland kan vara detsamma som alla tankar, känner du dig fri. Din hjärna, som är kroppens mest komplexa del, behöver specialbehandling. Medan din kropp som helhet behöver vila en gång per dygn när du sover om natten behöver din hjärna vila sig flera gånger om dagen. Detta gör den genom att tömma sig på onödiga tankar. Ibland innebär detta som sagt alla tankar.
I takt med att kvantiteten tankar minskar ökar kvaliteten på tankarna. En hjärna som hela tiden tänker producerar mest onödiga tankar. Den tröttar ut sig själv och kvaliteten på tankarna blir sämre. Men när den får vila sig och tömma sig så ofta och mycket som den behöver utvecklar den tankar av högre kvalitet. Då inga negativa och andra onödiga tankar står i vägen kan du sedan lära dig att plantera nya positiva tankar som då lättare kan slå rot och växa.
Du kanske undrar om det inte är svårt att göra observerandet till en vana. Det kan vara svårt i början men med tiden blir det lättare av två skäl:
– Den inre delen tar efterhand över jobbet att se till att du är observatör och
– antalet tankar minskar efterhand som allt fler av de onödiga rensats bort.
Oavsett vilka problem mina klienter vill ha hjälp med rekommenderar jag dem att börja med att gå igenom ett träningsprogram vars A och O är observationsträningen. Om symptom eller problem försvinner i och med att du observationstränar tillräckligt mycket och länge är de enbart en vana som är en produkt av negativa tankar. Försvinner de inte har de förmodligen djupare rötter i form av icke-färdigbearbetade upplevelser. I det fallet behövs ett mer omfattande arbete i form av bearbetning i hypnoterapi. Hur stort arbete det blir beror alltså på
– hur omfattande de negativa och andra onödiga tankarna är och
– om dessa har sitt ursprung i icke-färdigbearbetade upplevelser.
Att komma djupare in i dig själv kan innebära två helt olika saker:
– att du upplever ett fördjupat välbefinnande
– att du kommer in i bearbetning av icke-färdigbearbetade upplevelser.
I det första fallet är det positivt. Även i det andra fallet är det positivt förutsatt att du kommit in i en bearbetning för att du observationstränat tillräckligt.
Jonas Sandberg
