Vecka 19-2013: Medvetandet – en modell

Peter: Den resa vi gör i vårt inre med hypnosens hjälp kan vi lättare förstå om vi utgår från en schematisk bild eller modell av medvetandets olika delar.
Föreställ dig ditt inre i form av en frukt, t.ex. en persika, med ett skal, därunder fruktkött och innerst en kärna. Skalet är den yttre delen av dig, det som en del kallar medvetande. Fruktköttet innanför är den inre delen av dig, det som traditionellt kallats det omedvetna eller undermedvetna. I centrum finns det du kan uppleva som ditt allra innersta, din kärna.

Vivi: Jag har en känsla av att jag bara lever på ytan, i den yttre delen.

Peter: Men det är faktiskt så att din inre del hela tiden är verksam utan att du tänker på det. När tankar, känslor, föreställningar, kroppsrörelser och -reaktioner repeterats tillräckligt många gånger i din yttre del automatiseras de och genereras av din inre del.

Vivi: Det låter positivt men det finns väl också negativt i det du kallar den inre delen, t.ex. upplevelser som jag förträngt. Det var ju detta som Freud beskrev.

Peter: Ja, även negativt laddade tankar, känslor m.m. landar här. Din inre del är som ett eko av den yttre delen. Men märk väl, detta gäller bara den inre delens övre skikt, det jag kallar mellanskiktet. Kommer du djupare inom dig kan du bara uppleva det som är positivt laddat.

Vivi: Men man talar ju om djupa problem eller att problemen sitter djupt.

Peter: Problem kan ligga olika djupt. På vilket djup de ligger varierar bl.a. beroende på hur omfattande eller utbredda de är och hur liten du var då du hade de upplevelser som gav upphov till dina problem, d.v.s. hur djupa rötter de har. Men kommer du ännu djupare i den inre delen, till det jag kallar djupskiktet, kan du bara uppleva det som är positivt laddat. Därför bruka jag även tala om välbefinnandeskiktet.

Vivi: Men en inre oro sitter väl djupt. Och man säger att man är djupt deprimerad.

Peter: Det kan vara så men en inre oro når aldrig så djupt som en inre ro.

Vivi: Vad upplever man om man kommer ännu djupare, ända till kärnan i din fruktmodell?

Peter: Här upplever du inte längre några tankar, känslor m.m. utan bara dig själv s.a.s. inifrån. Du upplever att du finns, att du existerar. Jag kallar det en upplevelse av varande. I de upplevelserna kan du hämta den kraft du behöver för att kunna skapa förändring.

230 svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *