Vivi: När du talar om den inre delen påminns jag om Freud och ändå tycker jag det finns en fundamental skillnad mellan ditt synsätt och hans. För det första undviker du att tala om vårt omedvetna.
Peter: I min artikel «Det medvetna undermedvetna» förklarar jag varför jag inte betraktar vår inre del som omedveten utan som en viktig del av vårt medvetande.
Vivi: Jag tror många är präglade av Freuds beskrivning av id, av dolda, t.o.m. destruktiva krafter i vårt inre.
Peter: I dag har många ökad kunskap och erfarenhet på området och en mer positiv syn. Den del av oss jag valt att kalla den inre delen betraktas alltså inte längre som något mystiskt eller destruktivt utan som en intelligent resursstark del av dig. Den inre delens djupskikt är en tänkande, reflekterande instans som på grund av den förmågan besitter en slags vishet.
Vivi: Det kanske ligger i tiden att betrakta den inre delen som tänkande och rationell. Det finns en bok som heter «Omedveten intelligens» .
Peter: Redan Jung talade om de omedvetna förloppen som allt annat än ointelligenta. Men personligen föredrar jag att tala om den inre delens medvetna intelligens och undviker som du vet termer som omedveten och undermedveten.
Vivi: När vi lever i vår yttre del kan man lätt uppfatta den inre som mindre kompetent och intelligent.
Peter: Men den föreställningen kan förändras när du tänker på alla dina automatiska beteenden, när du studerar dina drömmar och framför allt det du upplever i hypnosen då din yttre del får kontakt med ditt djupskikt.
Vivi: Hade Freud en övertro på den yttre delen?
Peter: Ja, jag har en känsla av det. Han såg det omedvetna, som han kallade det, som en okultiverad vilde som behövde undervisas av det han kallade det medvetna. Därför skulle målet vara att medvetandegöra det omedvetna. Problemskapande beteende skulle lyftas upp på medveten nivå för att kunna bearbetas och förändras.
Vivi: Är inte det en riktig tanke?
Peter: Bara delvis. Min erfarenhet bekräftar Milton Ericksons tes att det finns många problem den inre delen kan lösa. När det gäller mer komplexa problem behöver den samarbeta med den yttre delen.
Vivi: Du har sagt att när min yttre del koncentrerar sig på att vara observatör får den min inre del att bli operatör.
Peter: Ja, den yttre delen samspelar med den inre i egenskap av observatör. Om din inre del låter dig möta tidigare förträngda upplevelser fungerar den yttre dessutom som ett psykologiskt stöd och ibland även som «medreflekterare».
Vivi: Vad förstår man i dag som man inte förstod tidigare?
Peter: Det verkar som om Freud och många av hans samtida inte upplevde att den inre delens djupskikt besitter en typ av intelligens och att den yttre och inre delen av oss tillsammans utgör en oslagbar helhet. Den yttre och inre delen är inte antagonister utan samarbetspartners.
Freud har gett ovärderliga bidrag till förståelsen av människans natur men han var ett barn av sin tid, precis som vi alla är. Och utvecklingen på det här området pekar naturligt nog ständigt framåt.
